Nervositet.

Nervositet: ”…tillfällig oro, av överkänslighet, av obalanserad rastlöshet…”

Dagarna går och snart är vi framme vid dagen med stort D – dagen D – dagen då vi blir man och hustru.

Klockan 15:00 på Lördagen den 15/8 i Ysane kyrka (S:ta Gertruds kyrka) går vår vigsel av stapeln – men vem har tid att tänka på det?

Kommer maten räcka? Kommer drycken räcka? Kommer brudens skor vara bekväma nog? Sitter brudgummens kostym snyggt? Är tajmingen mellan vigsel, mat, fest rätt? Kommer gästerna komma överrens? Kommer… Ja, som ni förstår så börjar nervositeten infinna sig och det är väldigt mycket som snurrar i våra huvuden och det är svårt att inte oroa sig över småsaker.

Men en sak är iallafall säker! Dagen D kommer bli en av de bästa dagarna i våra liv, oavsett vad som händer!

Nu kör vi!



Oj oj oj…

Vi trodde verkligen att vi skulle ha mer tid över till att förmedla vad vi känner, gör och tänker i processen som kallas bröllopsplanering innebär, men så har det tyvärr inte varit.
Dagarna går och med går så menar vi egentligen att de springer iväg och de springer inte ens så där lagom fort, utan rör sig i en explosionsartat hastighet och det är först nu – efter snart fem veckors semester – som vi inser att tiden plötsligt börjar bli knapp. Om strax över en vecka så står vi där, vi blir man och hustru – ett steg som för bara några år sedan var otänkbart för mannen i huset. 

Vad är det då som förändrats tänker då kanske ni, svaret är enkelt: Allt! Ja, allt har förändrats men framförallt min (Christer) syn på livet och då i första hand framtiden – en tid som är omöjlig att styra och även omöjlig att förutspå. Men det kanske är just det som är det fina med framtiden? Att inget veta och tack vare sin ovisshet leva varje dag som om den vore den sista. Att inte oroa sig över småsaker, inte leta fel och helt enkelt ta dagen som den kommer och att njuta av varje ögonblick – oavsett vad som händer.

Idag skall vi ner och städa ur och ställa iordning festlokalen och imorgon skall det iväg och inhandlas lite småprylar. Så alla som känner att de har tid, lust och ork är välkomna att hjälpa oss! Hör av er per telefon så vi vet att ni är på väg!

Ha nu en riktigt trevlig dag!



En månad kvar till dagen D.

Ja, nu är det bara en månad kvar till dagen D och det är först nu som jag (Christer) börjar känna en viss panik. En oro över att allt inte är klart, en oroa över att vi totalmissat något eller att något kommer gå åt skogen och vi då inte har en plan B.

Ni som redan gått igenom detta, vad är enligt er de absolut viktigaste sakerna som man absolut inte får missa?

  



Allting börjar falla på plats.

Ja, nu när sista datumet (efter tidigare förlängning) för svar samt inbetalning av kuvertavgiften är nått så kan vi i detalj börja planera hur dagen D skall gå av stapeln. Vi ser fram emot att få dela vår dag med alla er som nu tackat ja!

Nu väntar bokning av mat, inköp av dryck, planering med prästen, planering ihop med toastmaster och toastmadame och mycket, mycket mer…

Tack!



Sommaren kommer…

Ja, nu sägs det att sommaren snart är här! Det ser vi fram emot – sol, värme, semester och sist men långt ifrån minst – dagen D!
Imorgon är sista dagen för att lämna besked samt betala kuvertavgiften för er som ännu inte gjort det, för sen måste vi börja planera mer i detalj – baserat på antalet gäster, både i kyrkan och på festen efteråt… Så om du/ni ännu inte lämnat besked, gör det!

Vi tar emot svar via samtal, sms, mms, e-post, Facebook-inlägg, ja vi nöjer oss t.o.m. att få höra ert Ja eller Nej via en kompis mammas systers pojkväns låtsaskompis mormors föredettas lillasysters styvson… Ni fattar, vi vill helt enkelt bara veta om ni kommer delta (och hur mycket ni kommer delta) i vår stora dag – Dagen D!
PS. Glöm inte att gå in och ”Gilla” familjen Hansen & Morell Perssons hetaste medlem på Facebook: Eleanor. DS.



Snart är det dags.

Vi vill rikta ett stort tack till alla er som hört av sig både för att tacka ja till vår inbjudan, men även till er som varit tvungna att tacka nej. Det betyder massor för oss att så många vill komma och dela dagen D och glädjen med oss.
Men… Då det tyvärr blivit lite missförstånd så förlänger vi nu datumet för svar samt inbetalning av kuvertavgiften till den 30/6.

Snart är det dags! Tack!



Man skall inte stressa!

Vi vill be om ursäkt till er som kommer få er inbjudan först i början på nästa vecka!

Vi stressade nämligen lite när vi skickade ut inbjudningarna. Detta resulterade i att alla kuvert inte bli utskickade, en del av kuverten fick namnet från en gäst och adressen från en annan gäst och en del fick helt fel adress! Men, men och oj, oj… Dessa inbjudningar är nu utskickade på nytt och vi är rätt säkra på att alla inbjudningar nu skall hitta rätt och komma på plats.



Förtydligande.

De flesta, om inte alla, inbjudna har nu mottagit sin inbjudan och det har kommit till vår kännedom att det uppstått några frågetecken och här kommer därför ett förtydligande:

  • Vi önskar oss inga gåvor.
  • Kuvertavgiften täcker mat, dryck och övrigt tilltugg. (inkl. starkare dryck).
  • Vi glömde att informera om klädkod och det finns inget krav från vår sida på kostym. (Även om det uppskattas). Klädkod är med andra ord: Valfri klädsel. (Detta innebär att man som gäst väljer vad man vill ha på sig).

Vi hoppas att detta når alla berörda och vi hoppas att de som har frågor hör av sig till oss – nästan allt går att lösa. Telefonnummer och e-postadress finns i inbjudningarna.

Ha det så bra därute! Vi längtar och ser fram emot att fira dagen D med så många som möjligt av er!



Vardagen tar över.

Det har tyvärr varit lite uppdatering på sistone. Det beror inte på att vi inte längre ser fram emot dagen D, det är snarare tvärtom – det är det enda vi ser fram emot!


Så just nu tar tyvärr vardagen över mycket av entusiasmen och det enda roliga som händer är att det var dag blir en dag mindre kvar till dagen D.

Finns det kanske något speciellt som ni läsare vill veta mer om?



Något gammalt, Något nytt…

KlänningNu har jag (Anette) fixat något gammalt, något nytt, något blått och är nu ute efter något lånat. Finns det kanske någon av våra vänner som har något passande att låna ut?

Mitt "något gammalt" är ett halsband min mor fick när hon konfirmerades och som jag sedan fick vid min konfirmation.

Mitt "något nytt" är min klänning – se bild till höger.

Mitt "något blått" är mina nya ljusblå pumps som förhoppningsvis passar (bild kommer senare).

 

"Something old, something new, something borrowed, something blue and a six pence in her shoe…"